Kritiken mot Falu kommuns investeringar inför skid-VM är omfattande. Kostnaden beräknas till 237 miljoner kronor, varav 180 miljoner till hoppbackar som inte kommer att användas, kan jämställas med de slantar Gudrun Schyman (Fi) eldade upp i Almedalen 2010.
Falu kommun får aldrig igen sina satsade pengar utan befolkningen kommer att få betala i decennier. Kommuner som eldar med skattebetalarnas pengar på det här sättet förstör för alla andra som vill utveckla kommunen med idrott på ett ekonomiskt klokt sätt.
Internationella event är i grunden lönsamt och bra för Sverige. Det blir fel först när det måste till infrastrukturinvesteringar som enbart används för eventet som VM i Sydafrika.
Nu står hoppbackarna där som Sveriges kanske främsta symbol för felaktiga investeringar. Faluborna skall enligt mina beräkningar under de kommande åren betala de dryga 3000 kronorna per invånare plus räntor och underhåll.
180 miljoner kronor är ingen stor summa relativt kommunens omsättning men ett mycket stort belopp jämfört med kommunens resultat.
Som belopp för att marknadsföra kommunen för att få nya invånare och nya företag är det ett gigantiskt belopp. Det var långa diskussioner i fullmäktige i Luleå när man ville öka sponsorskapet till elitlagen med några hundratusen kronor för att jämföra.
Möjligheterna att få igen pengarna genom inflyttning föreligger inte. Nya invånare skapar kostnader. Ökar kommunen skatteintäkterna för mycket så minskar bidragen från det kommunala skatteutjämningsbidraget och minsta lilla otur med krav på skolbyggnad, vägbyggnad, nytt reningsverk eller motsvarande leder till förluster.
Sen är en ökande befolkning bättre än en minskande och över lång tid ger det bättre möjligheter men VM leder inte till detta.
Det finns goda skäl för svenska idrottsförbund att i samverkan med en värdstad, staten och besöksindustrin söka internationella event eftersom de rätt genomförda skapar vinster för alla inblandade.
Den korta instruktionen är då att inte göra som Falu kommun, den lite längre ser ut så här.
1: Gör en realistisk kalkyl. Det finns modeller. Alla inblandade skall kunna gå med vinst.
2: Föreligger behov av att investera i anläggning som saknar efterfrågan när eventet är över så lägger man ned planen direkt.
3: Samverka för att förbättra kalkyler. Kommungränsen får inte vara en hämmande faktor.
4: Koppla bort hjärta och känslor från besluten. Man får inte ta beslut om ett skid-VM med bilder av en lycklig Kalla på väg mot VM-guld på näthinnan. Excelkalkyler med validerade ingångsvärden och hjärna är vad som gäller. Det går inte betala skola och äldrevård med bilder på underbara moment.
Nu blir VM förhoppningsvis ett fantastiskt event med svenska guldmedaljer men redan i mars kommer en decennielång gigantisk baksmälla.
Att genomföra internationella event skall vi självfallet kunna göra i Sverige.
Visita, branschorganisationen för besöksnäringen, och Riksidrottsförbundet har samverkan för att kunna bedöma vilka event som är lämpliga.
Regeringen bör medverka både ekonomiskt då de alltid tjänar pengar men också för att få en tillkommande krass beslutsfattare.
Det är på intet sätt fel med kommunala investeringar i arenor och anläggningar. De är en lika naturlig del av infrastrukturen som vägar och avlopp.
På samma sätt som att vägar byggs där det föreligger människor som behöver åka på dem, skall arenor och anläggningar baseras på ett stort långsiktigt behov för kommunens medborgare och aktörer.
Det är av tre skäl som Falu kommuns agerande gör mig irriterad.
– Det försvårar för andra kommuner eftersom allsköns nejsägare kommer visa bilder på hoppbackarna varje gång någon föreslår en ny anläggning eller en ansökan om ett event.
– Det föreligger inga möjligheter få igen pengarna genom inflyttning men kommunens företrädare repeterar det som en papegoja. Har man inte råd att fixa mögel i en ishall som används dagligen av hundratals ungdomar har man inte råd med skid-VM heller.
– Det är osannolikt att inte beslutsfattarna i kommunledningen visste vad kalkylen skulle sluta på. De har ljugit för sina väljare.